silfverstierna

I skrivande stund har undertecknad tillräckligt att göra med att fira sin 18årsdag (UNT, någon?) och det råder således stiljte på "skriverifronten". Efter påtryckningar från flera håll har undertecknad dock fattat beslutet att publicera en kortare text lite i efterhand för att i alla fall för stunden stilla mina läsares stora törst efter inlägg. Det må så vara att denna ej är helt aktuell (texten "knåpades ihop" i mitten av april månad på strikta order av Svensklärarinna Monica Wolhert. Denna kom sedermera att döpas till det passande "Söderbröder glöder". Texten resulterade i högsta betyg, och tjänade således sitt syfte väl) Detta ber jag er dock att ha överseende med. Håll till godo,

eder tillgivne "Al".

Tåget rusar fram över den slingrande järnvägsrälsen. Dunk-dunk, dunk-dunk, dunk-dunk. Utanför kupéfönstret strålar solen stor och gyllene. Gräset, som inom en kort tid åter kommer spira med skimrande lyster, kikar trevande fram. På den klarblå himlen streckar flyttfåglarna som skytt vintermånadernas kalla grepp, men som nu återvänt från sydligare breddgrader. Tågets resenärer skiner ikapp med solen – årets första vårdag har äntligen anlänt!

Det soliga vårvädret är säkerligen en bidragande orsak till många av passagerarnas uppsluppna ansiktsuttryck, men det främsta skälet till euforin har troligtvis att göra med jakten på en läderboll över öppet gräs. Runtom i vagnen samsas grön-vita och blå-röda kepsar och halsdukar om utrymmet. Det är dags för årets första Allsvenska Stockholmsderby - Djurgården tar sig an Hammarby på Råsunda Stadion.

– "I år tar vi hem Allsvenskan, truppen ser stark ut på alla positioner och det är vår tur. Kvällens match blir målrik, vi vinner med 3-1", analyserar Martin "Marsha" Söderhäll. Martin är ett inbitet Hammarby-fan sedan barnsben. Att förlora ikväll ”finns inte på kartan”, det vill säga är helt uteslutet.

 

När de dryga fyrtio minuterna tågresan från Uppsala till Stockholm tar är till ända saktar tåget gnisslande in på Stockholms station. Dörrarna öppnas och passagerna skyndar iväg, samtliga med sikte på olika restauranger. Ikväll kommer dock de flesta befinna sig på Råsunda Stadion för att heja fram antingen Djurgårdens eller Hammarbys Idrottsförbund till en högt eftertraktad ”trepoängare”.

Ner i underjorden

Efter ett enormt hamburgermål på Burger King med en futtig men ack så välbehövlig CSN-rabatt och därefter lite hastig fönstershopping på Nordiska Kompaniet bär det av ner i underjorden mot det såkallade ”Derbytåget” med destination Råsunda Stadion. Att så gott som alla Hammarby-fans tar sig till matchen samtidigt och med samma tåg bidrar absolut till att stämningen höjs markant. Den främsta anledningen till Derbytågets uppkomst är dock förmodligen att skilja de olika lagens fans åt för att undvika bråk.

 

Vagnarna är totalt fullpackade, folk trycks mot varandra likt konserverade makrillar. Alla sjunger. Alla sjunger. När någon drar igång ramsan ”Hoppa för Bajen”, som i afton brukas extra flitigt, gungar vagnarna bokstavligt talat under de frenetiskt studsande passagerarnas tyngd. Små, svarta dammkorn singlar ner i oändlig kvantitet från det räfflade taket och letar sig in i många av ”söderbrödernas” vidöppna gap. De har alla en olidlig, besk bismak.

 

Efter dryga kvarten bromsar tåget äntligen in vid Solna Station. De grön-vitklädda passagerarna lämpas av i all hast. Därefter väntar en knapp gångmarsch under högt ljudande skönsång genom Solna Centrum, varefter Råsunda Stadion skymtar över de ännu solbeklädda hustaken. Råsunda är Svenska landslagets officiella arena, något som de många skyltarna snabbt och aningen skrävlande upplyser den ovetande om.

Samba på läktarna

Väl inne i stadion märks det om inte förr att det vankas Stockholmsderby - stämningen är i sanning på topp och arenan är på gränsen till kokpunkten. Mellan toalett- och restaurangköerna ränner små pojkar med stora insamlingsbössor. De vill mer än gärna ha en slant till Tifogruppen, understryker den allra minsta av dem (Tifo är ett slags läktararrangemang med banderoller och dylikt som anordnas av supportrarna. Ordet härstammar från det italienska ordet för publik). Uppe på läktarna ljuder redan sambatrummornas rytmiska melodier.

"Söderbröder glöder"

Klockan åtta är det så till sist dags för avspark - efter en vacker men trots allt lång dags väntan. Läktarna är vid det här laget fyllda till bristningsgränsen - på vissa håll har folk till och med tagit plats i läktargången. -"30 0145 är den officiella publiksiffran!", informerar kvällens speaker dramatiskt. Det grön-vita publikhavet på norra läktaren dånar ”Bara Bajare! Bara Bajare!” i sedvanlig ordning. Sedan sätter Hammarbys klack igång på allvar, med hejaramsa efter hejaramsa. Bäst är klassikerna ”Vi är Hammarbys A-lag” samt den korta men koncisa ”Söderbröder glöder”, som skanderas med långt utdragna vokaler.

Matchen slutar 0-0. – "Mitt 3-1-tips sprack ganska rejält, det blev ju raka motsatsen till en målrik tillställning. Angående matchen i övrigt tycker jag att det trots 0-0 resultatet ändå var en helt okej och hyfsat publikfriande match. Det skapades ett flertal giftiga situationer åt båda håll", analyserar Martin. "Vi borde absolut ha lyckats förvalta chanserna bättre, men det bådar hur som helst gott inför fortsättningen. Det är som sagt vår tur i år!" Martin tror fortfarande på det efterlängtade SM guldet. Vem vet; kanske glöder bröderna från söder hetast av alla i år.