silfverstierna

Salute!

Sedan en tid har undertecknad antagit det ärofulla uppdraget att ideellt (Tro inte annat! Löning är så underklass) bekämpa Avena Fatuna (ni lekmän kallar det flyghavre) på Anders "Björn" Öbergs ägor, detta ihop med Kristian "Tyrann" Adolfsson. Kenneth Hedlund är även där.

Enligt sägnen kom flyghavren in till Sverige från Tyskland via Drottning Christina (1626-1689). Vår dåvarande regent ska helt enkelt ha ansett dem vara så bedårande att vi svenskar inte kunde leva utan dem. Detta tilltag har sedan dess nästintill drivit Anders och övriga markägarsläkten till vansinne. Hur som helst är det inte aktuellt att ta till en slags post-hämndaktion mot någon som begravts och gjorts odödlig i Guds italienska hus Peterskyrkan (Arvid, den gravstenen går ej att rubba). Italienarna gillar jag nämligen. Det är endast i fotbollsskon Italien som man kan mötas av ett Tifo som "Julia är en slampa" när man som Hellas Verona-supporter på hederligt maner har börjat skandera sitt hemmalags hejarramsor. Jag kan se det framför mig: femton, ja kanske tjugotusen är de blågula till antalet. Stämningen på topp. Så synkat att det ljuder likt en dov suck över Stadio Marc Antonio Bentegodi drar samtliga av dem ett djupt andetag och fyller sina syresuktande lungor. Därefter tar hela den mäktiga skaran i från tårna á la Pavarotti- "HELLAS VERONA TUTTI.. tutti.. Julia är en slampa?" Vilket lag som vinner matchen är oväsentligt, den verkliga striden - läktarstriden - är redan avgjord på Teknisk Knock Out. Ridå och det återstår blott att lunka hem. (Tifot syftar på Julia Capulet i William Shakespeares skådespel "Romeo och Julia" . Julia var från Verona. Hellas Verona F.C är en fotbollsklubb från Verona. Capiche?). Sidospåret om italienska tifon hade kanske inte så mycket med min tjänstgöring hos Anders att göra, men min dagbok är min och bara min så här skriver jag vad jag vill. Förresten är det bra att vara nyckfull. Nåväl, om arbetet i sig kan man inte säga mycket mer än att det är mest stimulerande att luncha. Gärna länge och väl.

Tala är guld, Kenneth är keff.

/ "AL"

"Har länge funderat på det här med adopterade människor, och vad de heter. Jag undrar lite hur det kommer sig att det svinrika svenska paret alltid, alltid väljer supersvenska farfars- och farmorsnamn till sina små adoptivbarn. "Ja visst är han söt, vår lille Gunnar? Vi hämtade hem honom från Colombia så sent som förra våren." "Hur gammal Margareta är? Vi vet faktiskt inte. I Indien har de ju ingen koll på sånt. Men visst har hon vacker hud?" "Lilla Kerstin knöt fotbollar i Afghanistan. Och nu är hon vår ängel". Min adoptivson skulle jag döpa till Bruce. Bruce Schulman - med ett sånt namn kan han inte bli något annat än en vinnare. Jag tror nämligen att det är viktigt att ge barn rätt förutsättningar så tidigt som möjligt."

http://blogg.aftonbladet.se/14002/perma/449679