I rättssalen
Undertecknad har under den senaste månaden skaffat sig ett växande intresse för det svenska rättsväsendet. - Vem vet, kanske ligger min framtid inom jurudiken? Här följer ett utdrag ur Mohammed Hussein Mohammeds rättegång vilken jag hade den stora äran att bevittna och således dokumentera den 15 september i Uppsala tingsrätt. Håll till godo!
Detta brottmål kretsar kring den åtalade Mohammed Hussein Mohammed. Hussein är 36 år gammal med rötterna i Libanon (svensk medborgare sedan 1994). Han är åtalad på sex punkter för flertalet brott som begåtts mars-september i år. Inledningsvis presenterar domaren den åtalade, försvarsadvokaten, åklagaren, sig själv och målsägande (i en av åtalspunkterna) – därefter startar rättegången.
1. Målsägande, Inga-Lill Lindblad, befann sig den 1 juni i år på Elektronikgruvan i Uppsala för att inköpa diverse elektronik. Vid ett tillfälle ställer hon ifrån sig sin handväska och lämnar den obevakad under någon halvminut. Kort därefter upptäcker hon att hennes plånbok, späckad med olika betalkort - bland annat ett Icakort och ett bankomatkort - inte längre finns kvar i väskan. Olyckligtvis förvarade Inga-Lill koderna till dessa kort på en lapp i plånboken, vilket fick henne att genast spärra korten och polisanmäla stölden.
Inga-Lill säger i förhöret att hon är säker på att hon endast såg två personer inne i affären – ägarens hustru samt den åtalade Hussein. Efter att Inga-Lill en tid senare fått tillbaka sin plånbok av polisen kunde hon konstatera att (uppskattningsvis) 300 kronor, Icakort och bankomatkort saknades.
Den åtalade Mohammed Hussein Mohammed erkänner brott. Hussein hävdar dock att det inte rörde sig om 300 kronor utan 60, vilka han stal endast för att betala sin sons biljett till äventyrsbadet på Fyrishov. Några kreditkort hävdar han att han inte stulit. Efter att han stulit de 60 kronorna lämnade han direkt in plånboken till polisen. På frågan vad han gjorde i affären svarar Hussein att han var där för att köpa narkotika. När han nekades stal han plånboken ur väskan i tron att den tillhörde affärens ägare. Förhöret med Hussein upphör och Inga-Lill får en ersättning på 240 kronor för två timmars uteblivet arbete, därefter lämnar hon rättssalen.
2. Hussein åtalas för att den 10 mars i år ha stulit en dator och en mobiltelefon till ett sammanlagt värde av 12795 kronor. Målsägande Elisabeth Janås är frånvarande, men åklagaren läser upp ett tidigare polisförhör där hon påstår att Hussein stulit dessa ur sin lägenhet. Under förhöret med den åtalade påstår dock Hussein att mobiltelefonen och datorn i själva verket var hans och att han var hemma hos Janås för att byta dem mot amfetamin. Kort därefter ska Hussein ha upptäckt att Janås blandat ut amfetaminet med krossade huvudvärkstabletter. Hussein blev enligt egen utsago ha blivit ”mycket irriterad” och gick genast tillbaka till Janås lägenhet och tog tillbaka datorn och mobiltelefonen.
Janås kräver Hussein på skadestånd på 12795 kronor. Hussein nekar till brott med belägg att datorn och mobiltelefonen var hans egna. Han tillägger även att mobiltelefonen i själva verket var inköpt för 1400 kronor och att datorn högst kunde värderas till 1000 kronor.
3. Den tredje åtalspunkten är ringa narkotikabrott och berör en händelse som ägde rum mars-april i år. Polisen stoppar en bil där Hussein är en av passagerna. Hussein visar tydliga tecken på att vara narkotikapåverkad. Han omhändertas av polisen och efter ett urinprov kan man konstatera att Hussein intagit amfetamin. Hussein erkänner brott. I rättegångsförhöret kommer det även fram att Hussein har ett etablerat amfetaminmissbruk sedan ett flertal år tillbaka. Han missbrukar även andra droger sporadiskt. Hussein tillägger att hans liv i dagsläget känns meningslöst och att han under oklara förhållanden försökt ta sitt liv.
Efter detta förhör med Hussein följer ytterligare tre åtalspunkter vilka liknar de tre första. Hussein åtalas för att ha stulit ett halsband till ett värde av 2600 kronor, 33 tuber tandkräm (!) till ett värde av 490 kronor och för narkotikainnehav (polisen fann Husseins bortkomna plånbok innehållandes en påse med ett antal gram amfetamin). Hussein erkänner brott på samtliga åtalspunkter och motiverar stölderna med att han inte har råd med mat och således stjäl för att inte svälta ihjäl.
När alla åtalspunkter lagts fram konstaterar domaren att Hussein dömdes till skyddstillsyn för stöld och narkotikabrott 2003 och att samma dom förnyades 2004 efter att Hussein slarvat med kontakten med sin övervakare.
Husseins försvarsadvokat anser att Husseins kriminella aktivitet är ett direkt resultat av hans narkotikamissbruk och hans ”psykiska illamående”. Med på rättegången finns Husseins övervakare som på förfrågan anser att det bästa vore att skriva in Hussein på Säviks behandlingshem. Domaren, åklagaren och advokaten håller med om att detta förmodligen är det bästa i fallet Hussein. Hussein tycks även han godkänna lösningen. Dom fastställs 20 november.
Fotnot: Strax efter rättegången visade det sig att min käre klasskamrat Kristian "Gubben" Eriksson helt sonika blivit en mobiltelefon fattigare. Måhända är inte herr Husseins brottsliga karriär över riktigt än..
Väl mött i rättssalen,
"Al"