14 maj, nådens år 2006. (Studium i mänsklig avundsjuka)
Angenämt att råkas återigen, kära läsare. Detta inlägg kommer bryta trenden vad gäller innehåll. Istället för en högtidsrapport där "vimmelsäcken" knyts ihop in corpore, blir det denna gång snarare en enkel och stilla betraktelse av mänsklig avundsjuka.
Det som skett denna helg är förmodligen ingenting som jag kommer kunna erinra mig någon längre tid, då det mesta som hänt varit av ringa börd. Det mest uppseendeväckande var väl att det blev ett vackert väder, SMHI till trots. Detta kom att utnyttjas till fullo, både under lördagen, då undertecknad spenderade dagen "in city" med att rekognosera på klädfronten (det vankas ju nämligen skolavslutning), och under söndagen, då större delen tillbringades i en av familjens solstolar. Ett klart njutbart och ack så underskattat tidsfördriv vill jag lova, även om solningen ej kommer till sin fulla rätt i vår kylslagna stat. För att uppnå maximal njutning krävs en utlandsresa, exempelvis till "Troppan"- vilket för övrigt för mig in på denna "bloggnings" huvudspår. Jag skulle vilja diskutera de svenska överklassungdomarna, främst den skara som går under det nedvärderande skällsordet "brats". "Bratsen" är en av sveriges minoriteter (tyvärr), som stora delar av vårat lands befolkning betraktar med avsmak och förakt. Att acceptera en ideologi som i stora drag går ut på bakåtslickat hår synkat med exklusiva märkeskläder, samt det mytomspunna valspråket "pappa betalar", verkar vara synnerligen svårt i de flesta delarna av den svenska under- och medelklassen. Enligt mig bottnar denna inacceptans i ren och skär avundsjuka - att dessa "simpla knegare" istället för att "hänga" med Madde och övrig elit tvingas torka bebiskräks i en dekadent tvåa belägen i någon förfallen Stockholmsförort. Istället för att välvilligt fortskrida med detta respektlösa och högst inadekvata beteende, anser jag att den sorgliga skara som känner igen sig i nämnda exempel genast bör tänka över sin tillvaro och acceptera följande in pleno: vissa människor är bättre än andra!
tack för visat intresse,
"Al"
Fotnot: nedanstående länk bör få även de största "bratmotståndarna" på andra tankar. http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?d=20700&a=357598
Det som skett denna helg är förmodligen ingenting som jag kommer kunna erinra mig någon längre tid, då det mesta som hänt varit av ringa börd. Det mest uppseendeväckande var väl att det blev ett vackert väder, SMHI till trots. Detta kom att utnyttjas till fullo, både under lördagen, då undertecknad spenderade dagen "in city" med att rekognosera på klädfronten (det vankas ju nämligen skolavslutning), och under söndagen, då större delen tillbringades i en av familjens solstolar. Ett klart njutbart och ack så underskattat tidsfördriv vill jag lova, även om solningen ej kommer till sin fulla rätt i vår kylslagna stat. För att uppnå maximal njutning krävs en utlandsresa, exempelvis till "Troppan"- vilket för övrigt för mig in på denna "bloggnings" huvudspår. Jag skulle vilja diskutera de svenska överklassungdomarna, främst den skara som går under det nedvärderande skällsordet "brats". "Bratsen" är en av sveriges minoriteter (tyvärr), som stora delar av vårat lands befolkning betraktar med avsmak och förakt. Att acceptera en ideologi som i stora drag går ut på bakåtslickat hår synkat med exklusiva märkeskläder, samt det mytomspunna valspråket "pappa betalar", verkar vara synnerligen svårt i de flesta delarna av den svenska under- och medelklassen. Enligt mig bottnar denna inacceptans i ren och skär avundsjuka - att dessa "simpla knegare" istället för att "hänga" med Madde och övrig elit tvingas torka bebiskräks i en dekadent tvåa belägen i någon förfallen Stockholmsförort. Istället för att välvilligt fortskrida med detta respektlösa och högst inadekvata beteende, anser jag att den sorgliga skara som känner igen sig i nämnda exempel genast bör tänka över sin tillvaro och acceptera följande in pleno: vissa människor är bättre än andra!
tack för visat intresse,
"Al"
Fotnot: nedanstående länk bör få även de största "bratmotståndarna" på andra tankar. http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?d=20700&a=357598
Segerbanketten 6:e maj
Här kommer en något försenad rapport (p.g.a smärre tekniska missöden) rörande föregående helgs höjdpunkt, nämligen Hagunda IF:s segerbankett.
Spektaklet tog vid strax efter gryningstimman på Ångelstaskolan (vilken för övrigt, gud bevare, är belägen i djupaste Årstaland). På schemat stod en femkamp i modern tappning, arrangerad av lagets lekfarbror Mats "munken" Tillman. Femkampen skulle dock komma att visa sig bestå av inte mindre än sex grenar, och var således en sexkamp. Detta kom att vålla viss förvirring bland deltagarna som observerat denna paradox - dock föll denna hastigt i glömska när det väl kom till lagindelningen. De såkallade "junisjävlarna" (Mattias "Lilljanne" Holmgren, Victor "Helrund" Hedlund, Peter "Boland" Johansson och slutligen undertecknad - Erik "Silfverstiernan" Melin) utsågs till kaptener i varsitt lag.
Fem(sex)kampen skulle visa sig bestå av de mest säregna grenarna, allt ifrån prickboll till räck (en gren som Mattias "Lilljanne" Holmgren för övrigt utsågs till "mest talanglöse" i).För att göra en lång historia inte fullt så lång stod till slut "Lag Hedlund" överst på prispallen - "Lag Melin" fick nöja sig med den klart hedervärda andraplatsen.
Efter att priserna (öl) delats ut, begav sig majoriteten av hagundaiterna till det gemytliga "snabbmatshaket" Mariannes Kebab, där gästerna kunde välja och vraka mellan allt från kebabtallrik till mer "seriösa" rätter. Undertecknad nöjde sig med först nämnda rätt, vilken för övrigt var till belåtenhet.
Efter den kvicka lunchen bar det av mot Allianshallen och Beach Volleybollens underbara värld. Det bör tilläggas att Björn "Björtan " Gustavsson vid denna tidpunkt hade anslutit sig till sällskapet. Björn kom att visa sig vara ett riktigt "volleybolless", för att citera omnämnd person. Marko "coach" Palosaari, Mats "munken" Tillman och Jimmy "Fösaren" Helmersson var även de vitt bevandrade inom volleybollkunnandet. Sämst var ärligt talat den yngre skaran av sällskapet, inga namn nämns dock.
Efter ett flertal timmars volleybolltragglande for var och en hem till sitt för tvagning och omsvidning till "galaklädsel". Väl på plats på "Spice", där återstoden av kvällen och senare även natten skulle utspela sig, fann sig undertecknad genast tillrätta med "ett glas vitt" i högernäven. Även Mattias "Lilljanne" Holmgren ansåg att denna dryck var det primära valet.
Efter att ett flertal filmer visats på salongens monitor (där undertecknad framställdes i dålig dager i minst en filmsekvens) och ett antal priser delats ut (8 mål t-shirten smällde högt) var det så äntligen dags för huvudrätten. Denna var säkerligen kostsam, men föreföll ändå vara i fattigaste laget.
Efter att huvudrätten förtärits (vilket gick illa kvickt), begav sig skaran, med "junisjävlarna" i spetsen, mot övervåningens dansgolv. Där kom de mest underbara sekvenser att utspela sig, bland annat ett frenetiskt shot-race (huruvida det "klunkades" för mycket av det likvida låter vi vara osagt), en smula väl utfört bluffmakeri ("vi jobbar med daaaata, vi är hur riiiiiika som helst") och framför allt avancerad strip-tease från i alla fall en av medlemmarna i juniorskaran, som dock föredrar att verka under anonymitet. På dansgolvet myntades sedermera en modern klassiker, "att göra en Schvett Lisa" (person med enorma svettkanaler). Kort sagt var det en helkväll utan dess like, Hagunda IF:s Spelarråd skall ha en stor nypa "cred" för att en såpass lyckad tillställning kunde ordnas.
Väl mött nästa gång flaskan klingar,
"Al"
Fotnot: Den gode "Pakan" skänkte undertecknad en tröja (som föreföll vara av god kvalité) mitt under pågående shot-race. En stor man, denna Pakan, sanna mina ord.
Spektaklet tog vid strax efter gryningstimman på Ångelstaskolan (vilken för övrigt, gud bevare, är belägen i djupaste Årstaland). På schemat stod en femkamp i modern tappning, arrangerad av lagets lekfarbror Mats "munken" Tillman. Femkampen skulle dock komma att visa sig bestå av inte mindre än sex grenar, och var således en sexkamp. Detta kom att vålla viss förvirring bland deltagarna som observerat denna paradox - dock föll denna hastigt i glömska när det väl kom till lagindelningen. De såkallade "junisjävlarna" (Mattias "Lilljanne" Holmgren, Victor "Helrund" Hedlund, Peter "Boland" Johansson och slutligen undertecknad - Erik "Silfverstiernan" Melin) utsågs till kaptener i varsitt lag.
Fem(sex)kampen skulle visa sig bestå av de mest säregna grenarna, allt ifrån prickboll till räck (en gren som Mattias "Lilljanne" Holmgren för övrigt utsågs till "mest talanglöse" i).För att göra en lång historia inte fullt så lång stod till slut "Lag Hedlund" överst på prispallen - "Lag Melin" fick nöja sig med den klart hedervärda andraplatsen.
Efter att priserna (öl) delats ut, begav sig majoriteten av hagundaiterna till det gemytliga "snabbmatshaket" Mariannes Kebab, där gästerna kunde välja och vraka mellan allt från kebabtallrik till mer "seriösa" rätter. Undertecknad nöjde sig med först nämnda rätt, vilken för övrigt var till belåtenhet.
Efter den kvicka lunchen bar det av mot Allianshallen och Beach Volleybollens underbara värld. Det bör tilläggas att Björn "Björtan " Gustavsson vid denna tidpunkt hade anslutit sig till sällskapet. Björn kom att visa sig vara ett riktigt "volleybolless", för att citera omnämnd person. Marko "coach" Palosaari, Mats "munken" Tillman och Jimmy "Fösaren" Helmersson var även de vitt bevandrade inom volleybollkunnandet. Sämst var ärligt talat den yngre skaran av sällskapet, inga namn nämns dock.
Efter ett flertal timmars volleybolltragglande for var och en hem till sitt för tvagning och omsvidning till "galaklädsel". Väl på plats på "Spice", där återstoden av kvällen och senare även natten skulle utspela sig, fann sig undertecknad genast tillrätta med "ett glas vitt" i högernäven. Även Mattias "Lilljanne" Holmgren ansåg att denna dryck var det primära valet.
Efter att ett flertal filmer visats på salongens monitor (där undertecknad framställdes i dålig dager i minst en filmsekvens) och ett antal priser delats ut (8 mål t-shirten smällde högt) var det så äntligen dags för huvudrätten. Denna var säkerligen kostsam, men föreföll ändå vara i fattigaste laget.
Efter att huvudrätten förtärits (vilket gick illa kvickt), begav sig skaran, med "junisjävlarna" i spetsen, mot övervåningens dansgolv. Där kom de mest underbara sekvenser att utspela sig, bland annat ett frenetiskt shot-race (huruvida det "klunkades" för mycket av det likvida låter vi vara osagt), en smula väl utfört bluffmakeri ("vi jobbar med daaaata, vi är hur riiiiiika som helst") och framför allt avancerad strip-tease från i alla fall en av medlemmarna i juniorskaran, som dock föredrar att verka under anonymitet. På dansgolvet myntades sedermera en modern klassiker, "att göra en Schvett Lisa" (person med enorma svettkanaler). Kort sagt var det en helkväll utan dess like, Hagunda IF:s Spelarråd skall ha en stor nypa "cred" för att en såpass lyckad tillställning kunde ordnas.
Väl mött nästa gång flaskan klingar,
"Al"
Fotnot: Den gode "Pakan" skänkte undertecknad en tröja (som föreföll vara av god kvalité) mitt under pågående shot-race. En stor man, denna Pakan, sanna mina ord.
ValborgsKvintetten
Igår var det således valborg
Startskottet gick mitt i ottan, 07:40, då väckarklockan klämtade. Efter en hastig och lustig frukost bar det därefter av ned mot city via Swebus. Jonatan "med flera smeknamn" Fagerlund möttes upp och sedan gick färden vidare mot luthagen och alkoholen..
Efter flera om och men kom det sig att sällskapet, som vid denna tidpunkt utvidgat sig å det grövsta, hamnade i en lägenhet någonstans på kungsgatan. Det var en härlig tid, då undertecknad bland mycket annat provade löshår. Detta framkallade många härliga skratt. Efter en viss tid och med lite lättare gröna kassar bar det av mot Burger King och dagens första mål mat. Klockan visade nu den anständiga tiden 10:30.
Sedan unge herr Fagerlund lämpats av i de högre regionerna av slottsbacken, sammanstrålade undertecknad med Uppsala- och Börjeiterna Martin "Marsha" Söderhäll, Torbjörn "Styrbjörn" Winroth, Jakob "Baronen" Von Polgar och sist men ooh nej, absolut inte minst: allas vår Fredrik "big Fred" Remnefalk. Efter ett antal gemytliga handskakningar bar det därefter av ner mot staden och dagens andra vistelse på en hamburgerbar.
Efter att ett antal nya kontakter knutits, bland annat med en för dagen aningen vrång godisremsförsäljare, ett par högst oresonliga holländare ("go fuck yourself, fucking dutch people") och en pantburkssamlande permobilchaufför (Den sistnämnde framkallade ett flertal glada skratt, men observera att det skrattades med personen ifråga) , och ett antal smärre incidenter (STAY OUT OF V75!) började det således gå mot skymning. Det bör tilläggas att Mattias "Lilljanne" Holmgren med vänner och även en viss Karl In de Betou (du och jag mot världen Betou), som skulle visa sig vara en väldigt intressant person, vid denna tidpunkt hade anslutit sig till sällskapet. Efter mycket velande och flertalet likvida drycker (bland vissa i sällskapet) bar det så av till en mindre lägenhet i Luthagen (som för för övrigt låg "oroväckande" nära "Marshas" storasysters boning. Hon har fyllt 31 år). I denna lägenhet utspelade sig allt från cykling på träningscykel till mer dansanta rörelser. Det bör tilläggas att undertecknad, som har en från flera håll erkänd talang inom dansen, stod för det mesta av det bästa på denna front. (Karl In de Betou, som även han visades behärska dansens mest väsentliga "mooves", var god tvåa på dansgolvet)
Efter några timmars såkallat "hårdsupande", iallafall från 2 femtedelar av sällskapet, som numera hade decimerats till en kvintett, bar det således av ner mot city. Där skulle flera intressanta händelser komma att utspela sig. Den kanske mest minnesvärda av dem alla tog vid strax söder om Hamburgerbaren Max på stora torget: undertecknad hade en mycket fin och intim stund med "länsman" - din ficklampa i valborgsskymningen. Det visade sig senare att Örjan "snurr" Skogström, som hastigt och lustigt skymtade förbi, håller Sunnerstafester för att vara de bästa. En sann profil, även han...
Epilog:
När undertecknad efter en överlag väldigt lyckad morgon, afton och natt slutligen började tänka "på refrängen", visade det sig att jag ej var ensam om dessa funderingar. På bussen anslöt sig två hållplatser längre fram Pakan - stadens ljus. Pakan var minst sagt i god dagsform, dock utan sin Armaniklocka, som för dagen fick nöja sig med att vila hemma på nattygsbordet . Ett ur för "30 hoppare" är inte värt att offra i gatustridernas hetta.
Väl mött nästa högtid,
"Al"
Fotnot: detta är bara ett urplock av dagens händelser. Självfallet kan undertecknad inte erinra sig allt som hände under gårdagen, det bör de flesta kunna ana.
Efter flera om och men kom det sig att sällskapet, som vid denna tidpunkt utvidgat sig å det grövsta, hamnade i en lägenhet någonstans på kungsgatan. Det var en härlig tid, då undertecknad bland mycket annat provade löshår. Detta framkallade många härliga skratt. Efter en viss tid och med lite lättare gröna kassar bar det av mot Burger King och dagens första mål mat. Klockan visade nu den anständiga tiden 10:30.
Sedan unge herr Fagerlund lämpats av i de högre regionerna av slottsbacken, sammanstrålade undertecknad med Uppsala- och Börjeiterna Martin "Marsha" Söderhäll, Torbjörn "Styrbjörn" Winroth, Jakob "Baronen" Von Polgar och sist men ooh nej, absolut inte minst: allas vår Fredrik "big Fred" Remnefalk. Efter ett antal gemytliga handskakningar bar det därefter av ner mot staden och dagens andra vistelse på en hamburgerbar.
Efter att ett antal nya kontakter knutits, bland annat med en för dagen aningen vrång godisremsförsäljare, ett par högst oresonliga holländare ("go fuck yourself, fucking dutch people") och en pantburkssamlande permobilchaufför (Den sistnämnde framkallade ett flertal glada skratt, men observera att det skrattades med personen ifråga) , och ett antal smärre incidenter (STAY OUT OF V75!) började det således gå mot skymning. Det bör tilläggas att Mattias "Lilljanne" Holmgren med vänner och även en viss Karl In de Betou (du och jag mot världen Betou), som skulle visa sig vara en väldigt intressant person, vid denna tidpunkt hade anslutit sig till sällskapet. Efter mycket velande och flertalet likvida drycker (bland vissa i sällskapet) bar det så av till en mindre lägenhet i Luthagen (som för för övrigt låg "oroväckande" nära "Marshas" storasysters boning. Hon har fyllt 31 år). I denna lägenhet utspelade sig allt från cykling på träningscykel till mer dansanta rörelser. Det bör tilläggas att undertecknad, som har en från flera håll erkänd talang inom dansen, stod för det mesta av det bästa på denna front. (Karl In de Betou, som även han visades behärska dansens mest väsentliga "mooves", var god tvåa på dansgolvet)
Efter några timmars såkallat "hårdsupande", iallafall från 2 femtedelar av sällskapet, som numera hade decimerats till en kvintett, bar det således av ner mot city. Där skulle flera intressanta händelser komma att utspela sig. Den kanske mest minnesvärda av dem alla tog vid strax söder om Hamburgerbaren Max på stora torget: undertecknad hade en mycket fin och intim stund med "länsman" - din ficklampa i valborgsskymningen. Det visade sig senare att Örjan "snurr" Skogström, som hastigt och lustigt skymtade förbi, håller Sunnerstafester för att vara de bästa. En sann profil, även han...
Epilog:
När undertecknad efter en överlag väldigt lyckad morgon, afton och natt slutligen började tänka "på refrängen", visade det sig att jag ej var ensam om dessa funderingar. På bussen anslöt sig två hållplatser längre fram Pakan - stadens ljus. Pakan var minst sagt i god dagsform, dock utan sin Armaniklocka, som för dagen fick nöja sig med att vila hemma på nattygsbordet . Ett ur för "30 hoppare" är inte värt att offra i gatustridernas hetta.
Väl mött nästa högtid,
"Al"
Fotnot: detta är bara ett urplock av dagens händelser. Självfallet kan undertecknad inte erinra sig allt som hände under gårdagen, det bör de flesta kunna ana.