silfverstierna

God eftermiddag!
Här nedan följer, precis som rubriken utlovar, lite läcker festivitetslektyr. Håll till godo, vänner!

Under föregående fredagskväll var det äntligen dags för en hederlig "grabbkväll", denna gång hållen i Martin "Marsha" Söderhälls residens (belägen i hjärtat av Luthagen). De som tilldelats inbjudan, förutom värden, var Erik "Silfverstiernan" Melin, Torbjörn "Styrbjörn" Winroth, Jakob "Baronen" Von Polgar, Fredrik "Big Fred" Remnefalk, Martin "Rage" Bäcklund och Sebastian "Seb" Ullmark. Strax före spektaklet tog vid hade undertecknad (den enda myndiga i sällskapet, trots att samtliga, med undantag för "Seb", är födda 1988), med hjälp (bärhjälp) av "Marsha", införskaffat det likvida - dricka bör man, annars dör man.

Duon beslutade sig därefter för att inleda kvällens företaganden med ett klassiskt " tequila shot race". Just när "racet" skulle ta vid anlände dock Fredrik "Big Fred" Remnefalk, och därav grusades chanserna om mer än en "shot" - tequilan tillhör nämligen fadern i huset, den gode Kenneth Söderhäll. Kenneth skulle fyllas med gruvlig vrede om han så mycket som anade en förändring av dryckesnivån i någon av barskåpets flaskor (ja, åskgudens muller skulle te sig likt violiner för trumhinnan i jämförelse med Kenneths furieartade utbrott). Hur som helst var detta ingen större sorg, då kassarna fortfarande mer än fylldes till brädden av flaskor (om än inte tequila).

Inom dryga timmen hade de övriga fyra, med Jakob "Baronen" Von Polgar som siste man i ordningen,  av de inbjudna anlänt, och tillställningen kunde börja på allvar (undertecknad hade dock redan vid denna tidpunkt fått i sig åtskilliga drinkar, ehuru det är som det ska vara!). Finglasen dukades fram, det likvida bullades upp och Gitarren hämtades från stället. "Baronen" utsåg sig självmant till kvällens förste trubadur, något som bragte stor uppskattning.

Efter en stunds allsång propsade dock Martin "Rage" Bäcklund på att övriga i sällskapet skulle få ta del av en samling ytterst skrattframkallande tv-sekvenser klippta ur serien Varan-tv, vilken hade sin storhetstid "när det var krig, det var nittiotal och det regnade" (bör ses, exempelvis på länken som står att finnas längst ner på sidan). Undertecknad satte Cactus/lime'n i vrångstrupen vid mer än ett tillfälle när flertalet dråpliga scener beskådades (fortsättningen av kvällen gick i Bent Hogaards tecken)!

Allt eftersom kvällen gick mot natt, föreföll förslaget att sällskapet skulle utvidgas som en allt bättre idé. Till sist telefonerade Torbjörn "Styrbjörn" Winroth på eget iniativ till flertalet damer, vilka gjorde entré strax efter klockan tolvhundra. Efter att sällskapet expanderat trappades ljudnivån systematiskt upp mot högre och högre höjder. En direkt bidragande orsak till detta var "karaeoketimmen" som anordnades av Erik "Silfverstiernan" Melin och Martin "Rage" Bäcklund (Som tur är finns denna tilställning ej dokumenterad på video. Kuriosa: vid detta skeende tilldelades "Rage" sitt smeknamn). "Karaeoketimmen" fick ett abrupt slut när "Rage's" namne häftigt ryckte högtalarsladden ur kontaktuttaget. Kanske var det tur -  klagomålen från grannarna har i alla fall hittills uteblivit.

När så "Karaeoketimmen" var till ända ägnades de närmaste timmarna åt allsång (återigen), dans på vardagsrumsgolvet och (naturligtvis) decimering av de medbragta dryckerna. När kvällen blivit natt och sängens dunbolster börjat hägra begav sig sällskapet ut för en snabbare visit  på "sta'n", då en nypa luft kändes påtagligt nödvändig (undertecknad behövde även tala klarspråk med Patrik "Pakan" Eriksson, vilken desperat var i behov av en dryckeskamrat på Sevens dansgolv).

Efter några "snabba burgare på donken" var således visiten över, och sällskapet (som vid det här laget decimerats till sex - Erik "Silfverstiernan" Melin, Martin "Marsha" Söderhäll, Martin "Rage" Bäcklund, Jakob "Baronen" Von Polgar, Torbjörn "Styrbjörn" Winroth och allas vår Fredrik "Big Fred" Remnefalk. Undertecknads timslånga gallimatias kan för övrigt  mycket väl ligga till grund för decimeringen) började åter vandra hemåt. På hemvägen knyckte undertecknad ett tiotal exemplar av tidsskriften Bostadsguiden samt en regelrätt störtkruka (för de av mina läsare som ännu ej har fyllt de femton, och således enligt svensk lag är skyldiga att skydda huvudet vid framfart på velociped, står denna klenod till försäljning) och "Rage" visade prov på sitt kunnande inom Le Parkouren. Denne genomförde ett flertal tricks över allehanda buskar, trappor och staket till allmänhetens jubel.

När sällskapet väl anlände till "Marshas" hemvist fattades beslutet att samtliga i sextetten, med undantag för "Baronen", skulle "kinesa över". Den dryck som blivit över dracks upp, och därefter var "det tack och god natt" på skinnsoffan, i alla fall för undertecknads del, som under kvällen blivit minst sagt salongsberusad. Uttrycket "däcka" beskriver dock inte händelseförloppet särskilt väl (enligt egen utsago). "Omedvetet föll i sömn" torde snarare vara en lämpligare beskrivning. Hur som helst bör kvällen sammanfattas som mycket lyckad, och i Bent Hogaard och Ted Borg har jag fått två vänner för livet!

Tack för visat intresse,

"Al"